Läs mer om det här ämnet
Anknytningsmönster
Vad är ett anknytningsmönster?
När vi knyter an till andra under barndomen bildar vi en vana eller ett “mönster” som lägger grunden för hur vi knyter an, eller relaterar till andra i vuxen ålder, särskilt i de relationer som är viktigast för oss.
När barn föds utvecklar de en relation till sina föräldrar eller till den som står dem nära. Denna tidiga anknytning har stor betydelse för barnets utveckling och framtida relationer. Hur trygga relationerna är under barnets två första år påverkar hur personens framtida relationer kommer att upplevas och utvecklas.
Hur många anknytningsmönster finns det?
Det finns lika många anknytningsmönster som det finns människor, men de kan oftast kategoriseras i fyra grundläggande anknytningsmönster med gemensamma drag. Vi formar vårt individuella anknytningsmönster under barndomen. Det är relativt beständigt genom livet men går att förändra om man vill.
De flesta människor utvecklar ett anknytningsmönster som tillhör någon av de tre översta kategorierna.
Trygg anknytning
Ett tryggt anknytningsmönster kännetecknas av att föräldern är närvarande och lyhörd för barnets känslomässiga behov. Föräldern förstår barnets behov av närhet och kärlek men tar samtidigt emot barnets behov av att röra sig bort och utforska världen. Barnet litar på att föräldern finns där och hjälper till i svåra eller skrämmande situationer.
På detta sätt lär sig barnet att hantera sina känslor på egen hand och/eller med hjälp av andra. Vuxna med trygg anknytning har lätt för att komma nära andra människor men trivs också bra i sitt eget sällskap. De har lätt för att fungera i långvariga relationer.
Otrygg undvikande anknytning
En otrygg undvikande anknytning uppstår när föräldern ganska konsekvent har avvisat barnets försök att få tröst och kärlek. Barnet har lärt sig att det inte är lönt att söka uppmärksamhet, till exempel genom gråt eller uppsträckta armar, eftersom sådana försök snarare skapar större avstånd. Vuxna med otrygg undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan försöker klara sig själva. För att undkomma smärtsamma känslor av övergivenhet stänger personen av sitt “anknytningssystem”.
Vuxna med otrygg undvikande anknytning kan vara svåra att komma inpå livet eftersom de ofta drar sig undan om de upplever krav på närhet.
En undvikande anknytningsstil kan uttryckas i en strävan att göra sig känslomässigt oberoende av andra. De stänger av eller undertrycker sina behov av närhet och kärlek.
I deras tankemönster signalerar närhet fara, eftersom de omedvetet förväntar sig att närhet leder till känslomässig övergivenhet. För att undvika den smärtan undviker den vuxna personen närhet i relationer eller kanske relationer över huvud taget. De kan också dölja sina egna behov bakom ett överdrivet omhändertagande av andra, vilket är en ganska extrem form av självreglering. Personer med ett undvikande anknytningsmönster kan dessutom ha svårt att vända sig till andra för hjälp och förståelse.
Otrygg ambivalent anknytning
Barn med otrygg ambivalent anknytning bär med sig erfarenheten av att ibland bli omhändertagna och ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Föräldern svarar nyckfullt och oförutsägbart på barnets signaler. Denna osäkerhet gör att barnet känner separationsångest och rädsla.
Det känslomässiga samspelet utgår från förälderns behov. Genom detta oförutsägbara beteende knyts barnet starkt till föräldern, vilket hämmar barnets utveckling av självständighet. Barnet har inte “råd” att släppa föräldern ur sikte. I nära relationer i vuxen ålder kan detta leda till att de ibland skrämmer iväg andra med sin starka önskan om närhet eller, av rädsla för att bli övergivna, istället undviker nära relationer.
Som vuxen kan det också vara svårt att reglera sina egna känslor. Istället söker man ständigt hjälp från andra, ofta tillsammans med ett förstorat behov av bekräftelse. Impulser till självständighet och oberoende väcker ångest. Kärnan i detta anknytningsmönster är ett överdrivet beroende av andra och ett bristande självförtroende.
Otrygg desorganiserad anknytning
Barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel brukar utveckla detta anknytningsmönster. Det tar sig i uttryck att personen har svårt att vara nära och tar avstånd. Båda sidor blir smärtsamma när föräldern inte varit lyhörd för barnets signaler.
Ofta bär föräldern med sig svåra upplevelser från sin egen barndom och kan därför inte tolka sitt barn på rätt sätt. De kanske blir arga när barnet gråter till exempel.
Situationen leder till att barnet upplever föräldern som skrämmande. Men trots den skrämmande miljön kommer barnet knyta an till sin förälder vilket i vuxen ålder leder till besvärliga relationer.
Related Articles
Mest läst idag
